95 dagar kvar

Sedan vi var hemma i Nykroppa på semestern har jag börjat längta hem mer och mer. Det är en ovanlig känsla eftersom jag mest känt obehag när jag tänkt på den lilla byhålan, skogen och de långa avstånden till allt de senaste 8 åren. Egentligen längtar jag nog inte hem till själva byn, men jag saknar min familj väldigt mycket och tycker det är så trist att vara den enda som inte bor inom några mils radie. Ibland när jag ringer hem till mina föräldrar och jag hör mina syskon sitta där i bakgrunden och prata och skratta känner jag mig ensammast i hela världen. Ändå vill jag ju absolut inte bo där igen, jag trivs ju här! Men just det där att bara kunna svänga förbi på en fika som alla mina syskon kan, det saknar jag verkligen. När jag ska hem måste det planeras i god tid, helst ska jag ha semester, beställa tågbiljetter i god tid och det är ju en fördel om min familj har lite ledigt så jag hinner träffa dem när jag ändå är hemma. Precis som om det inte vore nog packar jag alltid med mig det ständigt dåliga samvetet. Visst borde jag ju åka och hälsa på farmor och mormor eller träffa de få vänner jag fortfarande har kontakt med, men ibland vill jag bara umgås med familjen och ibland inte ens det! Är jag hemma hos syrrAnn har jag dåligt samvete för att jag inte är hemma hos mina föräldrar och är jag hemma hos dem undrar jag om syrrAnn tycker att jag borde vara hos henne. Inte för att jag tror att någon av dem har någon åsikt om vart jag borde vara, men jag kan ändå inte slappna av riktigt.

Visst vore det väl bra om min mamma, pappa, storasyster, lillasyster och lillebror kunde flytta ner hit? Gud vilken bra idé, jag ska genast försöka övertala dem! :D

Eller också skiter jag i det och ser fram emot att vi ska spendera julen däruppe istället. Kallt som tusan, mörkt, lång bilresa.......men fullt med folk i huset, mammas "riktiga" julmat och skenet från elden i öppna spisen som är det sista man ser innan man somnar. Varför är det så många dagar kvar till jul?????

Polis polis potatisgris

Alltså, jag vet inte vad det är med uniformer, men vänder jag mig efter någon på gatan så är det en polis eller brandman. Sen spelar det egentligen ingen större roll hur de ser ut i övrigt, bara de är mellan 25-40.

Idag passade jag på att köra till IKEA medan Sebbe spelade innebandy, och för att slippa ha med mig väskan på IKEA stoppade jag VISA-kortet, IKEA-kortet och mobilen i fickan. Jag släppte av Sebbe i Malmö och körde vidare till IKEA. När jag sen vid 20.30 hämtade honom var han så trött och svettig att jag inte brydde mig om att säga att han skulle köra hem utan stannade kvar på förarplatsen trots att jag inte hade något körkort med mig.

Nu är det ju så att rent statistiskt sett så borde jag verkligen inte bli stoppad av polien många gånger eftersom jag nästan aldrig kör bil. Sebbe kör ju alltid när vi åker någonstans och dessutom kör han varje dag till jobbet. Men självklart står det en bunt poliser en km hemifrån och självklart vinkar de in just mig. SKIIIIIIIIIT!
En ung söt polispojke säger: "Hej, har du körkortet med dig?" Det är bara att erkänna, det har jag inte! "Nemen du vet väl att det är böter på det va?" säger han och ser inte alltför besviken ut. Jag kan bara humma lite.....
Polispojken ropar på en äldre kollega som tar mitt personnummer och adress. Jag försöker säga lite ynkligt att körkortet ligger hemma.....bara därborta, och pekar. Under tiden den erfarne polisen kollar upp mitt personnummer halar pojkspolingen fram blåsanordningen. Vis av min förra "blåsning" då polisen skrattade åt mig och undrade om jag hade lungpaj blåste jag som en vettvilling och lyckades på första försöket. Ungefär samtidigt som jag fick grönt ljus på alkotestet fick jag också grönt ljus på körkortskollen. Den unga polismannen, den SNÄLLA unga polismannen sa "då har du körkortet med dig nästa gång då?". Jag lovade förstås dyrt och heligt detta medan Sebbe fnissade bredvid "hihi, det kommer hon att ha....haha". Polispuddingen säger "kör försiktigt", jag tackar och kör iväg....pheu!

What are the odds liksom?????

Det är inte på det sättet jag vill träffa poliser.......

Tvättstugan klar!

Om man bortser från att den inte har någon dörr, att en list saknas och att jag inte riktigt är färdig med att silikona kakelhörnorna är faktiskt tvättstugan klar. Vi hade ju inte tänkt att lägga så mycket energi på den eftersom "det är ju ändå bara en tvättstuga", men faktum är att näst efter köket är det nog tvättstugan som blivit mest lyckad. För att riktigt visa skillnaden mellan före och efter kommer här just såna bilder, före renovering och efter renovering.








Vi har satt upp väv på väggarna och målat vitt precis som taket, lagt mosaik på golvet och satt samma mosaik ovanför bänkskivan. Tvättmaskin och torktumlare är nya, likaså bänkskiva, diskho, kran och skåp. Om ett par veckor byts även värmemojängen ut mot en mindre och förhoppningsvis snyggare. Den nuvarande är orange och stor som ett hus, den blurpar och rasslar och är mest ivägen.





Tvättförvaring har vi fixat i form av IKEA:s "SORTERA" och för att veta vad som ska ligga i vilken har jag klippt ut svarta bokstäver och limmat på lådorna. När värmemojängen är utbytt kommer vi att ha mer plats för att torka kläder, så någon sorts upphängningsanordning tillkommer förstås också.
Så småningom kanske vi får dit skjutdörren och silikonar det sista också, sen är det klart. Hm....glömde visst taklisterna också och att vi ska sätta en tätningslist mot ytterdörren. Ja, där ser man, tvättstugan är inte alls klar!

Semester nummer två

Det var hemskt skönt att ha ytterligare en semestervecka när alla andra var tillbaka på jobbet. Plötsligt skulle jag gå på semester igen, och både jag och Sebbe var nöjda över vårt beeslut att ta en vecka till. De första två nätterna bodde vi på hotell i Oskarshamn. Hotellet var väl helt okej, men det som gjorde det bättre än många andra hotell var att eftermiddagsfika och kvällsbuffé ingick i priset, och det innebar ju att vi inte behövde äta utemat hela tiden. Skönt, för man blir verkligen trött på kioskmat när man är på semester. En eftermiddag satt vi i hotellbaren med varsin drink och läste böcker medan det regnade ute. Man kan ju knappast koppla av mer än så!

Hemma i Filipstad var det Oxhälja marknad, och jag fick äntligen visa Sebbe vad jag snackat om så många år. Visserligen blev han inte imponerad, men det var ändå kul att ha varit där. Antagligen dröjer det många år innan vi återvänder just marknadshelgen. Egentligen säljs det mest skräp, och de människor man verkligen vill springa på ute på stan lyckas man inte se röken av.

Vad som däremot var mer lyckat var fisketuren jag, Sebbe och pappa var ute på.














Första turen tog vi mitt på dagen, och även om det var superskönt väder så fick vi bara en abborre (jag) och en liten gädda (Sebbe). Senare framåt kvällen åkte vi ut igen och då blev fiskelyckan större! Sebbe fick 5 gäddor och jag fick 2. Stackars pappa körde mest motorn och lyckades inte få en enda liten firre, men han var glad ändå.

På vägen hem från semestern stannade vi till vid Freeport (Kungsbacka), men vi blev inte värst imponerade av det. Vi brukar ju inte fjatta omkring i märkeskläder, så vi kände oss inte hemma där. Däremot var GeKås i Ullared som vanligt lyckat. :)

Hur skönt det än var att vara iväg från huset och ta en renoveringspaus längtade vi båda hem och tyckte det kändes bra när vi parkerade här ute på gatan och såg att huset stod kvar. Jag (som aldrig kan slappna av riktigt) har ju dessutom längtat hem flera gånger under semestern eftersom jag gärna vill pyssla med nåt mest hela tiden. Att ha riktig slappesemester blir faktiskt för bra för mig!