måndag, april 17, 2006

Så mycket att göra - så lite tid

SyrrAnn sa idag att det inte var lönt att vara ledig fler dagar om man inte har nåt att göra. Haha, jag skulle kunna vara ledig i flera månader utan att bli sysslolös! Idag t ex har vi varit till ByggMax och inhandlat gipsskiva och reglar till väggen i tvättstugan. Vi skruvade upp regelskelettet och förhoppningsvis får vi dit gipset om några dagar när vi kopplat elen.

Jag premiärskrev dörren idag med en del kom-ihåg-saker. Listan till Sebbe kommer förstås att stå där alltid, annars glömmer han ju hälften av sakerna han ska ha med sig varje morgon. Tur att han har bra sifferminne, det hade ju varit dumt om vi tvingats skriva ner koden till larmet på dörren! Nu behöver vi bara en gammal hederlig tavelsudd....undrar vart man kan hitta en sån?

Ikväll kände jag mig lite huslig och fick för mig att baka. Det blev chokladmuffins och schackrutor, så fikasugna kan anmäla sig här! På bilden ser muffinsen ganska misslyckade ut, men i själva verket är de väldigt lyckade. De blev precis sådär kladdiga som chokladmuffins ska vara.

Arbetsmoral och lurviga spindlar

En helg med två extra lediga dagar gör underverk för arbetsmoralen! Den arbetsmoral jag talar om är förstås inte den där som man borde ha måndag till fredag dagtid, utan den man önskar man hade varje vardagkväll och hela helgerna.

Under den senaste månaden har vi inte gjort alltför många knop här hemma, men som sagt, en långledig helg är precis vad som behövs!
Vädret har varit toppen och då blir det genast enklare att springa mellan huset och förrådet med alla verktyg man behöver. Första förrådsvändan insåg jag att prioritet nummer ett fick bli att städa förrådet. Vi skruvade upp extra hyllor, slängde ut en hel del gammalt skit och sorterade sen upp allt som var kvar på hyllorna och hängde upp alla verktyg på spikar.

Nästa projekt var målning av ytterdörr (på insidan). Förra ägarens hund har nog känt sig lite instängd, för insidan av dörren var full med klösmärken som vi fick spackla över. Ytterdörren målades sen 3 ggr med skoltavelfärg, vilket alltså innebär att vi kommer att kunna använda ytan som en stor kom-ihåg-tavla! Dörrtrycke och dörrstopp fick en rejäl omgång med Svinto, och faktiskt blev de lite som nya igen när all gammal inpyrd rök försvann.

En vägg har vi demolerat för att kunna sätta in en skohylla. Jag karatesparkade genom gipset med bara tofflor på samtidigt som jag såg arg ut och tjöt "HAIIIIIIIA!". Efteråt kunde jag ha tjutit på riktigt för jag råkade visst sparka lite snett och tårna blev lite ömma, men gipsskivan släppte i alla fall. Skohyllan skruvades ihop och jag blev faktiskt lite stolt över att vi har gjort något som förmodligen ingen annan har här i området, och dessutom byggt det hela från scratch! Arkitekten som ritade husen här måste ha missat det där med att skor och ytterkläder brukar ha en egen liten plats i hallen. I vår hall fanns nämligen ingen plats för skor innan vi byggde in en skohylla i väggen. Jackorna hänger fortfarande lite i vägen, men det går tyvärr inte att göra så mycket åt det.

Förutom en hel del annat byggrelaterat småpulande har jag planterat en vinbärsbuske och en rosbuske. (Skånes lerjord är ingen lek att spada upp kan jag säga!) Inomhus har alla krukväxter fått ny jord och jag har planterat om alla tomatplantor som började se för stora ut för planteringskrukorna. Jag kunde ju inte låta bli att så lite nya frön också, så nu står här krukor överallt innehållande frön som förhoppningsvis kommer att bli solros av jättemodell. När jag planterat ut allt som jag förkultiverat den här våren kommer vi att få slå oss ut till vägen med machete... Sebbe tittar lite argt på mig när köket är fullt med krukor och jord, men han blir säkert gladare sen när han kan ligga ute i solstolen och äta tomater direkt från rabatten.

Nu är våren i alla fall äntligen här! Hur glad jag än är över att äntligen kunna vara ute i trädgården och pyssla så kan jag ju inte låta bli att fasas över vad som komma skall. Snart kryper de stora äckliga lurviga spindlarna fram ur sina hålor och förpestar min tillvaro. Den megastora lurvtussen som i somras satt i vårt parasoll och ramlade ner på stenplattorna med en duns som hördes två kvarter bort bor väl säkert kvar i rabatten. Säkert har hon fått en massa spindelbarn som tränats upp till otäcka attackspindlar med bara ett uppdrag: Att skrämma livet ur mig och få mig att fundera på att flytta tillbaka till Värmland där spindlarna inte såg ut som om de gått på Anabola hela vintern. Nej fy fan....hoppas det snart är november igen.