Nöjd?

"Det här bli nästan onödigt bra!" sa Johnny (byggledaren i Från koja till slott på TV3). Min reaktion på den kommentaren var "hm....i vårt hus blir det sällan resultat som vi anser onödigt bra". Jag blir sällan, för att inte säga aldrig, nöjd med det vi gör. Jag retar mig på att underarbetet innan målning och tapetsering inte är hundraprocentigt, och det hjälper inte att jag föraktfullt fnyser åt alla andra dåliga underarbeten jag ser hos andra husägare, jag tycker ändå att det vi gjort SKA vara helt perfekt.

Vetskapen om mitt sjuka perfektionismtänkande gör mig nervös över vad som närmar sig med stormsteg. Snön smälter bort från gräsmattan och det börjar bli dags att planera rabatter och hela trädgårdens utformning. Jag ser framför mig hur jag ligger ute på gräsmattan och kammar alla grässtrån åt samma håll och sen skäller på Sebbe för att han nyser och får några grässtrån i oordning.

Hur blev det egentligen såhär? Är det för att jag anser mig själv vara så fjärran perfekt att jag vill att det jag GÖR åtminstone ska vara fulländat?