95 dagar kvar

Sedan vi var hemma i Nykroppa på semestern har jag börjat längta hem mer och mer. Det är en ovanlig känsla eftersom jag mest känt obehag när jag tänkt på den lilla byhålan, skogen och de långa avstånden till allt de senaste 8 åren. Egentligen längtar jag nog inte hem till själva byn, men jag saknar min familj väldigt mycket och tycker det är så trist att vara den enda som inte bor inom några mils radie. Ibland när jag ringer hem till mina föräldrar och jag hör mina syskon sitta där i bakgrunden och prata och skratta känner jag mig ensammast i hela världen. Ändå vill jag ju absolut inte bo där igen, jag trivs ju här! Men just det där att bara kunna svänga förbi på en fika som alla mina syskon kan, det saknar jag verkligen. När jag ska hem måste det planeras i god tid, helst ska jag ha semester, beställa tågbiljetter i god tid och det är ju en fördel om min familj har lite ledigt så jag hinner träffa dem när jag ändå är hemma. Precis som om det inte vore nog packar jag alltid med mig det ständigt dåliga samvetet. Visst borde jag ju åka och hälsa på farmor och mormor eller träffa de få vänner jag fortfarande har kontakt med, men ibland vill jag bara umgås med familjen och ibland inte ens det! Är jag hemma hos syrrAnn har jag dåligt samvete för att jag inte är hemma hos mina föräldrar och är jag hemma hos dem undrar jag om syrrAnn tycker att jag borde vara hos henne. Inte för att jag tror att någon av dem har någon åsikt om vart jag borde vara, men jag kan ändå inte slappna av riktigt.

Visst vore det väl bra om min mamma, pappa, storasyster, lillasyster och lillebror kunde flytta ner hit? Gud vilken bra idé, jag ska genast försöka övertala dem! :D

Eller också skiter jag i det och ser fram emot att vi ska spendera julen däruppe istället. Kallt som tusan, mörkt, lång bilresa.......men fullt med folk i huset, mammas "riktiga" julmat och skenet från elden i öppna spisen som är det sista man ser innan man somnar. Varför är det så många dagar kvar till jul?????