Evighetsjobb

Vi kommer aldrig att bli klara med det här huset. Inte ens ett enda rum lyckas vi få helt färdigt! Sovrummet är väl i det närmaste klart, bara målning av fönster är kvar. Eller....vi har ju ingen dörr heller, så det kan man ju också sätta på "att-göra-listan". Jag vågar inte ens göra en sån lista, för den skulle bli så lång att man skulle bli trött bara av att titta på den. Alltså borde jag ta tag i nån renoveringssyssla nu när jag har flexat ut redan vid lunchtid. Istället funderar jag på att krypa ner i sängen och sova en stund. Kanske sova tills Sebbe kommer hem. Typ 3-4 timmar.

7-årskris?

Det sägs att när man varit tillsammans i 7 år kommer den riktiga krisen. När jag sa det till Sebbe ryckte han bara på axlarna och sa att om vi inte krisar när vi renoverar ett helt jävla hus så ska vi nog klara 7-årsgränsen utan problem. Stackars Sebbe....han tycker ju inte att det är sådär himla kul att renovera som jag tycker.

Idag "firar" vi alltså 7 år tillsammans. Otroligt att han stått ut med mig så länge. När jag flyttade ner hit sa visst min mamma att jag snart skulle flytta upp igen men där hade hon fel minsann! Varför skulle man vilja på däruppe i snö, myggor och 14 mil till närmaste granne (liiiten överdrift), när man kan bo här nere med sommar året om, inga myggor och folk överallt. :D

Jag har precis målat taket i matplatsen. Där satt förra husägarinnan och rökte dygnet runt. Taket var gult som vaniljsås och när jag rollade på den kritvita färgen såg det verkligen fräscht ut. Trots att vi valt färg med nikotinspärr lyste det gula dock snabbt igenom så det får nog bli en eller två lager till. Bläsch vad äckligt med cigarettrök!

Matinslag

Inspirerad av Leila från TV4+ gjorde jag idag en potatisgratäng med vitlök, timjan och västerbottenost. Leila serverade helstekt entrecote men jag valde fläskfilé med kantareller till istället. Små smaskiga cocktailtomater fick bli den nyttiga delen i en annars mindre nyttig måltid. Gott var det i alla fall! Vad säger du om det Kardemumsan, du som gillar kantareller. :-D

Eftersom det här inte är nån matblogg utan mer en byggblogg får jag väl tillägga att jag spenderat större delen utav dagen med att skrapa bort tapetrester. Hemskans tråkigt men det ska ju göras.

I kväll sa jag till maken att jag var uttråkad så han frågade om han skulle gå ut och rasta mig. Sagt och gjort, vi knallade ut i regnet och utforskade vårt grannskap. (Vi har inte ens gått en promenad i de närmaste kvarteren sen vi flyttade hit!) Vi glodde ohämmat in genom fönstren i alla fina hus på Bo97, my good vad fint en del har det. Stora tv-apparater, dyr konst (den måste vara dyr, för jag kunde inte ens se vad den föreställde...), flashiga lampor i trädgårdarna och ett par svindyra bilar på uppfarten. Efter sisådär 20 avverkade hus konstaterade vi lite smått avundsjukt att de flesta hade vänner på besök, och alla satt de i sina vackra kök och drack vin och skrattade. Där ute gick vi i regnet med iskalla öron och snoriga näsor....alldeles ensamma. Men vi trivs med det också, så ingen fara på taket!

Trollmat

Som säkert de flesta vet ska man tänka på "don't feed the trolls". Jag har svårt att låta bli ibland, men oftast lyckas jag lägga band på mig. Men visst låter det roligt.....don´t feed the trolls.....vad är egentligen riktigt god trollmat? Små bebisar? Flugsvamp? :)

Ibland undrar jag om vi inte är småtroll allihop vi som bloggar.....

Frukost på sängen

Idag vaknade jag när maken tände lampan och frågade om jag ville ha frukost. Näää, grymtade jag, alldeles för trött för att ens orka tänka på att kliva upp. Sen öppnade jag ögonen och fick se att han hade gjort en bricka med mackor och oboý till oss båda. Vilken sötnos va? :) Eftersom det faktiskt var 15 timmar sen jag åt sist så smakade det väldigt bra med frukost trots att jag var helt nyvaken. Efter frukosten bar han ner brickan i köket och åkte till jobbet. Undrar om han hade en baktanke, att jag inte skulle få panik i morrn när jag inser att vi då varit tillsammans i 7 år! ;)

Jag tror att grannarna ska gifta sig. I förmiddags när jag stod i köket och skrapade ner tapet från väggarna stannade en okänd bil utanför vårt hus. Två killar (varav den ena var en riktig pudding) klev ur och smög iväg längs gatan. De flinade och såg verkligen ut som om de hade något på gång. 5 minuter senare kommer de tillbaka med grannkillen i släptåg. Den ene killen hade plockat fram en kamera och plåtade stackars grannen när han satte sig i bilen med en stoooor orange hatt på sig. Oj, undrar vad han kommer att utsättas för idag tro?

Jag är rätt glad över att vi höll vårt bröllop hemligt och "bara" gifte oss borgerligt för då slapp man ju den där nervositeten över eventuella kidnappningar. Ibland känns det tråkigt att familjen inte var med och att jag inte hade en fin vit klänning, bröllopstårta och hela köret, men jag gillar ju inte att stå i centrum och lyssna på fåniga tal, så det var nog lika bra att det blev som det blev.

Sluggish snail

Kolla in vår superbra låda i köket....avdelad i små fack så alla plastpåsar, muffinsformar och påsklämmor har sin egen plats. Jag vet, jag är ett sorteringsfreak...


Det går verkligen framåt i snigelfart, ja renoveringen av vårt hus alltså. På vardagkvällarna spikar vi upp en list eller två sen orkar vi inte mer. Patetiskt är vad det är. Köket är halvfärdigt, tv-rummet likaså, och inte ens sovrummet som vi målade i juli är färdigt ännu! Fy skäms på oss.

Jag är sur som faaaan över en annnan sak också, men den är alldeles för känslig för att nämna här så det blir min stackars man som får höra det tjatet istället. Tur för er som läser här, ni slipper. :)