Olyckan

Olyckan...jag är olyckan! (Ni vet....låten.) Jag ställer inte till med så mycket olyckor för andra (vad jag vet), men jag lyckas alltid råka illa ut själv. Senaste tabben skedde igår då jag gjorde en praktvurpa med cykeln och hamnade i diket. Cykeln är kaputt och jag är också lite kaputt. Blåmärken på lår och mage och öm i hela kroppen. Det var lite pinsamt att ligga där i diket som en strandad val och kippa efter luft, men med lite hjälp så kom jag snart på fötter och kunde släpa min cykel de resterande 5 kilometrarna till jobbet, visserligen med rätt skitiga kläder, en trasig cykel och ingen värdighet över huvudtaget, men man kan ju inte få allt här i världen.

Sebbe har övergett mig för att gå en kurs i Stockholm den här veckan, så på kvällarna är jag väldigt ensam och väldigt mörkrädd......kom hem snart Sebbahuve!